Min tandläkarskräck

Idag var jag hos tandläkaren för första gången på typ 100 år.. Ne, men väldigt länge i alla fall. Kanske inte så många som vet egentligen, men jag lider av tandläkarskräck, eller tandvårdsrädsla, som de hellre vill att man kallar de. Har haft de sedan jag var liten och har en hel del dåliga erfarenheter från tandläkarbesök. Allt är svårt för mig, t.o.m att ta sig dit. Så de är tur att jag har en så underbar sambo nu som stödjer mig så otroligt mycket Har inte haft så bra stöd tidigare, även fast jag haft med mamma och även en och annan vän.

Vad hade jag någonsin gjort utan dig 
 
Joel ringde i alla fall och bokade en tid för ganska länge sedan nu och berättade då hur de låg till, att jag har sjukt svårt för de här. Och då skulle vi få komma till en tjej som heter Linnea som skulle vara jätte snäll och gullig. Jag har hört så många lovord tidigare om de tandläkare jag ska komma till så jag litar aldrig riktigt på de längre, utan jag väntar och ser för mig själv, de är ju ändå jag som måste trivas. Sedan var de även bestämt att idag skulle vi endast prata.
 
När vi kom dit satt vi och väntade ett tag, och att vi faktiskt väntade tills hon kom och ropa mitt namn är ett stort steg. (här har jag stuckit många gånger eller låtsas som om de inte är mig dom menar.) Kom sedan in i behandlingsrummet och jag kände direkt att jag aldrig skulle klara av att ens sitta i stolen, för er andra är de väl bara en stol men för mig och säkert flera andra är de svårt att ta sig dit och sitta i stolen. Direkt såg jag att de fanns två vanliga stolar i rummet så jag satte mig där och Joel satte sig bredvid. Sedan ställde tandläkaren Linnea, massa frågor, bara vanliga frågor som alla svarar på. Fick även berätta lite om varför jag har svårt för tandläkarbesök och lite vad de är man tycker är jobbigast. Vilket för mig är väldigt svårt att svara på, har blivit allt som är svårt och kan inte peka ut bara en grej som är svårast. Så mycket pratande blev de, hon förklarade att hon hade flera patienter som har svårt precis som jag, för ensam om de här är man ju inte, finns hur många som helst och sedan finns de väl ingen som inte tycker de är jobbigt eller obehangligt att gå till tandläkaren.
 
Ett ännu större steg var i alla fall att jag kunde låta henne titta på mina tänder när jag bara satt där i den vanliga stolen, jag gav henne även tillåtelse att använda två såna där små speglar. De är verkligen evigheter sedan någon senast gjorde de så de var väldigt nervöst och jobbigt. Att jag klarade av de har nog en del med att Joel har bett om att få kolla ibland och på så sätt blev de enklare att göra precis likadant med Linnea, även om hon pillade lite med fingrarna och sina speglar.
 
Vi kom fram till att vi tar allt väldigt sakta och lugnt, gör små framsteg under varje besök och inte för mycket på en och samma gång. Så nästa gång siktar vi på att ta röngtenbilder och även att hon ska få känna på tänderna med ett sånt där verktyg som dom pillar med. Nu såhär efteråt kan jag faktiskt säga att hon var väldigt trevlig och tillmötesgående också, men nu är de väl mer vanligt att tandläkare stöter på patienter som har svårt för sånt här. Innan kändes de mer undangömt och som att man skulle skämmas för att man inte klarade av att gå till tandläkaren precis som alla andra och framförallt för att tandläkaren man träffade inte visste hur de skulle bete sig!
 
Jag klarade av besöket idag och utan tårar dessutom, som annars alltid kommer. Ögonen tårades men jag lyckades hålla tillbaka de, svettades som en gris istället för att jag var så nervös, magen blev helt blöt.. :P
 
 





Neha - Foton, Sömnad, Tips & Trix

Jag har faktiskt aldrig haft tandläkarskräck

Svar: Skönt, hoppas du aldrig får de heller då :P
Catharina Andersson

Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:


Trackback
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo