Cattaflajna

Av en ren slump blev de att vi igår kväll kollade på Winter's tale, och fast den kändes skum och sådär i början så älskade jag den i slutet. Brukar inte fastna för fantasy, men de var något särskilt med denna. Inte alls logisk, men den var så charmig på sitt sätt, en stark kärleks historia om inte annat. 

 

Och visst vill man tro på mirakel, att allt har en mening, ödet och tro på att när vi dör så blir vi stjärnor, de vill jag verkligen tro på. För det är så det känns, och om det är så då vet jag att du finns där ute och lyser starkast av alla, bara för mig. ❤  

Och vem vill inte rida på en vit sago häst!