Vänner
Är det bara jag som har vänner som förr eller senare alltid försvinner?.. Enda sedan jag var liten så har jag haft lätt för att skaffa vänner men de verkar inte som jag ska ha någon/några som är kvar för evigt. De flesta har en vän som de känt sedan de var små, de känner varann ut och in, vet allt och har många minnen. Jag har haft två sådana, men nu har jag inte kvar någon av dom. Vad hände, växte vi ifrån varann?.. Jag vet inte. Gick delad klass till trean, hade en bästis som bodde väldigt nära mig, vi umgicks mycket, våra kaniner fick ungar :) vi var såna där bästa vänner man trodde skulle hålla för evigt. Antar att vi skildes eftersom de skiljde ett år på oss och när jag började fyran så gick vi ingen delad klass tillsammans längre.. Hade andra vänner vi umgicks med. När jag började högstadiet bytte jag umgänge.. Fick ännu en bästis som jag också trodde var en som skulle vara kvar för evigt. Verkar som de åtminstone höll i sju fina år. Sedan flyttade jag ju hit, till Linköping. Vad hände med kontakten då, tja jag får vara glad om vi ens hörs en gång i månaden, verkar mest som det är jag som vill hålla kontakten.. Likadant med en annan god vän, vi bodde granne för några år sen, hade våra stunder då vi var osams men vi blev till slut alltid sams igen. Även våra kaniner fick ungar, vi kunde göra spontana grejer ihop, mycket hyss och annat.. Men vart tog vänskapen vägen nu?.. Jag undrar varför det är så, varför har folk så svårt för att hålla kontakten?.. De är tråkigt, jag vill ju ha en vän som känner mig ut och in också... Någon dag kanske.
Fick en ny vän idag, testat en sida på nätet som man kan hitta nya vänner på. Den verkar väldigt enkel och seriös, redan börjat prata med några och idag träffade jag alltså en utav dom. Vi får se om de kanske kan bli en lång vänskap.
Min bästa vän kommer alltid vara min hund, min lilla Nala <3
